Nu backar vi lite mer än 4år bakåt i tiden...

Hittade tankar jag skrivit innan min operation som jag känner att jag vill dela med er läsare.

Så nu e det snart dax för operation, svårt att förstå att det ska ske om 8 dagar och att inskrivningen är om 2 dar, detta är ju ngt jag väntat på nu i 4år!!!
Och nu är snart tiden inne..
Skrämmande på alla sätt men oxå känner jag ett enormt lyckorus!
Detta ska ju vara vändningen på mitt liv i fettma.
Tänk er jag har varit otroligt överviktig nu i drygt 27år, då min övervikt satte fart när jag va 1år.
Det är nu länge sedan Dr. K satt på det där lilla rummet o va så elak o trotts att allt va klart och det va ett inskrivningssamtal, så sa han nej!!
Men efter allt kämpande o möten o samtal är det nu dax för mig!!! ojojojoj sååå pirrigt det är!

Nu har jag kämpat länge på naturdiet, då jag har ett hopp om att det ska ge större chans att en titthåls op ska bli av, jag har under en månad tappat ca 10 kg!! Har inte vägt mig på 4dagar o tänkte inte väga mig förrens jag ska på inskrivningssamtalet den 9/1 ska bli kul o se om det hänt ngt på vågen då??

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Då är det bara 7 dagar kvar!!!
Helt otroligt när man tänker efter vilken tid det tagit, i över 4 år har man väntat och för snart 3år sedan trodde man det va kört, trodde att jag skulle få leva mitt liv i fettma 
Det är mer än pirr i min mage nu, nervositeten är enorm!!!
I morgon ska man in till Skövde, KSS för inskrivningsamtal, det är oxå nervöst haha!! 
Äter färdig naturdiet 4st/dag, och hungerna har varit / är fruktansvärd!!!
Hjärnan tar kål på mig tankarna är kring mat mat och åter MAT!!!
Vill ena stunden bara sätta mig och vräka i mig det jag kommer åt!!
Det har varit nära flera gg nu att jag tagit ngt för jag är såååå sugen på gott!!
Tycker synd om mig själv då jag inte äter, sjukt va?!
Jaja bara att kämpa vidare nu, nedräkningen har börjat!!!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så nu är inskrivningssamtalet över och förbi
Dom va jätte goa och trevliga, mot förra gången. huuuu!
Shit vad pirrigt det blev!
Nu ska det ske om 6dagar!!
Förstår ni?
jag har ju väntat läääääääänge på detta, och nu börjar nervositeten sätta in
Men jag fixar detta ska kämpa som en tok för att detta ska bli så bra som möjligt!! Hihihi...
Skriver mera när det närmar sig!

(jag fuskade idag och åt mat dumma dumma mig)

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

5 dagar kvar nu!!! 
Det jag kommer skriva nu hoppas jag tas på rätt sätt så jag inte blir klassad som en *dåre*

Om 5 dagar ska jag göra slut med det förhållande till maten jag har, förhållandet till *frossa* och i mellan åt känns det dock tufft.
Det är på ngt vis sorgligt att bryta upp, det är dock ett förhållande jag haft hela mitt liv både som liten och vuxen.
Mitt förhållande har funnits där då jag varit ledsen så väl som glad, det har tröstat mig, och nu ska jag göra slut med det.
Visst det e bra på alla sätt och vis och man kan inte vara lyckligare än jag är just nu, men tänk oxå på att det är det enda liv jag vet det ända jag haft och nu ska det vara slut?!
Och missförstå mig inte det e kanon att det äntligen ska vara över, inte en dag för sent, men det är oxå sorgligt det blir ett farväl....
From måndag startar ett helt nytt liv för mig, ett liv som är främmande på alla sätt, jag måste lära mig allt från grunden och lära mig att söka tröst på ngt annat sätt... det känns tungt på alla sätt men oxå befriande.. jag ska äntligen få ett *normalt* förhållande till mat där jag inte vid varje måltid äter som om det aldrig mera skulle finnas mat, jag måste lära mig att det kommer en morgondag, och att maten räcker och att det kommer alltid finnas där, jag måste lära mig att tugga och smaka på det jag äter och framför allt inte *vräka* i mig mera...
Så ja, trotts att jag sprudlar av glädje och är jätte lycklig så är jag ledsen för att jag ska göra slut med ett förhållande jag haft i 28 år...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ojojoj nu är det inte långt kvar, om ni visste vad det finns fjärilar i min mage =))

I 4år nu har allt kretsat kring att få denna operationen och om ngr dagar ska det äntligen ske, men det är just det denna tiden har varit till att tänka på open, inte vad som kommer sen tiden efter open och om ca ett år!!
Jag tror nog att min nervositet ligger i att lämna det liv jag levt det ända liv jag vet om!
Där man tröstar och dränker sina sorger i mat mat och åter mat!!!
Man har varit en missbrukare utan dess like i just mat och allt som tillhör den kategorin, och from måndag finns inte det livet, det missbruket och det gör mig rädd!
Vad ska man ta till då?
Vad kan man göra i stället för att trösta sig i mat?
Jag har levt i 28 år varav 27 av dom med övervikt =/
Hur ser ett liv ut som normalviktig?????
Jag har inte en aning och jag tror det är detta som skrämmer mig!
Vem kommer jag att bli och hur kommer jag att leva?

Hoppas på det bästa!!!!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så nu har jag ringt till Kirurg o kollat upp vilken tid på måndag jag ska opereras och det blir först kl. 13.30 jag som hade velat att det va så tidigt som möjligt, men va är ett par timmar jämnfört med flera år 
Forts följer......

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

nu va det dax att åka o göra min Gbp!!!!!
Äntligen har min stund kommit!!!
Nervöst som bara den!
Känns som om mitt hjärta sitter utanför kroppen och slår
Skriver nästa gång då jag har ork till det!!
Skänk mig en tanke idag

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

nu e det gjort!
Den 15/1! Men......
Det visade sig att det va problem när dom skulle sy ihop magfickan med tarmen så tisdags morgon var det bara att åka iväg o göra en kontrast röntgen för att se, ngn timme senare kom Kirurgerna in och sa att det blir op igen då det var läkage i magsäcken...
Så nu har man både en massa titthål och öppet snitt 
Låg på postop fram till fredagen sen kom jag upp på avdelningen och igår den 23/1 fick jag åka hem

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hmm tiden går och man börjar sakta acceptera sitt nya liv, men i mellan åt är det riktigt tufft.
Har inte kommit in i alla rutiner ännu, men det har ju bara gått lite mera än 2 månader.
Man får redan kommentarer om att det märks så mkt osv, men jag då??
Jag ser den jag va innan open, samma mage samma häng =(
Det innebär ju att man har inte mkt som sporrar en, trodde nog att jag skulle känna att jag gått ner, kanske se oxå, men det finns inget.
Mätte mig igår och jag har nästan minskat 40cm i midjan och jag ser ju vad siffrorna berättar och jag märker på dom att det minskar men när jag tittar på mig själv ser jag den samma =// *suck*

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

100kg strecket är passerat och jag är glad för jag ser det på siffrorna, men mer än så är det tyvärr inte =( och det är tungt, hade nog en vision om hur ja skulle känna mig när jag gått ner dessa kilon men inte då Känner mig exakt samma, lika fet o vidrig inte en minsta förändring i det *hatar det*.
Har nu gått ner nästan 47kg och det innebär att jag iaf passerat hälften av vad jag ska ner.
Har 29kg kvar + - och jag borde tycka att det är så skönt men hepp inget, finns inte där och jag känner mig förtvivlad men det ska väl ändras, hoppas jag verkligen...
när jag ligger strax under 90 måste jag ju se/känna det annars vet ja inte var ja ska ta vägen...
Kram till er från en halv knäckt Linda

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det var lite jag skrev innan operationen och även efter.
Känner att det inte är så upplyftande att läsa om det då jag hade sånna visioner om hur livet skulle bli efteråt, men men nu är det som det är och man kan inget göra åt det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Totalt

Denna månad

Denna vecka

Idag

Online
RSS 2.0