Tänk om...

När jag tänker efter på inslaget som gjordes igår blir jag lite orolig eftersom jag hoppas på att det ska kunna hjälpa mig att få den vård jag behöver och har rätt till.
Och tänk om det inte hjälper alls, jag vet att jag är egoistisk nu men jag gjorde inslaget först o främst för egen del då jag behöver hjälp, en utredning för att ta reda på var felet är för så här orkar jag inte ha det mer.
Och jag lovar er att om jag någon mer gång får höra att det är psykiskt vet jag inte alls vad jag ska göra.
Tragiskt också att bara för man mådde dåligt psykiskt innan open så får man leva med den stämpeln och jag hatar det.
Visst jag mår sämre psykiskt idag än innan open men det är ju inte därför kroppen rasar, hur ska jag få dom att förstå?
Och som jag skrivit tidigare så är jag inte en person som åker in i tid och otid utan jag ska vara nästintill död då, och jag vet att det inte är bra men med min problematik stannar jag helst hemma och hoppas på att allt det kroppsliga ska försvinna.
För jag hanterar inte psykiskt att åka in till akuten och sitta o vänta på att ngn har tid för mig.
Utan jag måste ha en tid och då få komma in i ett ensamt rum när jag väl är där och jag tror att dom inte förstår pga det.
Som dom ofta säger: OM det nu är så jobbigt som du säger får du ju åka in.
Men varje gång dom sagt så har jag stunde innan förklarat hur jag mår psykiskt och att jag inte klarar det utan att allt måste flyta på och väntan kan inte ske i ett väntrum utan där det inte finns folk.
Och sammtidigt kan jag väl förstå att dom tvivlar för en normal människa hade aldrig orkat ha det så här i 4år.
Men helt ärligt kan jag oxå säga att hade jag inte haft det psykiska också hade jag kanske åkt in, men nu spelar det inte ngn roll för det är som det är.
Jag är en komplicerad patient som har otroliga svårigheter att klara ngt alls pga det psykiska och fysiska, kunde ju tyckt att det räckte med en av dom åkommorna men inte då..
Men ni som känner mig vet ju att jag är ju inte förföljd av tur precis..
Tankarna snurrar vidare.
Ha en underbar dag mina kära läsare

Kommentarer
Postat av: Lilla jag

Jag känner igen mej så mkt i det du skriver om. Nu har inte jag genomgått någon operation, men jag får ständigt höra att mina symptom är psykiska. Som om vi psykiskt sjuka, är immuna mot fysiska sjukdomar? Så bra vi har det då, ALLT är ju psykiskt! Då behöver vi aldrig oroa oss för cancer, hiv eller andra allvarliga sjukdomar. För får vi dom typiska symptomen, ja då är det bara psykiskt! :O

2011-01-31 @ 22:08:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Totalt

Denna månad

Denna vecka

Idag

Online
RSS 2.0