En snabbis bara...
Men jag kom iväg o jag va på kss o träffade kirurgen.
Han va så trevlig och man kunde ju tro att han förstod att de inte va ett värdigt liv och att han faktiskt ville hjälpa mig, men sen slog det mig.... (vågar ju inte tro gott om ngn längre)
Dom har väl givetvis sett trailern för kalla fakta och fått eld i baken, för om jag kunde va med i kalla fakta har dom ju inte en aning om vad jag skulle kunna hitta på =P
Men iaf då dom sa förra veckan att dom inte såg ngt på röntgen visade sig nu att dom visst såg saker.
Tunntarmen va onormalt vidgat o ngt mer samt att det va ngt med att passagen va dålig så det staka sig o kom inte igenom.
Så HA!!! det va fan inte psykiskt så de så!!!!
Men sen vet vi ju inte vad dom kommer hitta mer när dom öppnar..
så operation igen om ngr veckor skulle få veta när nästa vecka.
Orolig inför att opas då jag faktiskt blivit sämre efter varje gång o haft svårare att äta.
Jaja jag vågar inte hoppas på ngt än..
4år med samma skit o flera operationer o de har aldrig blivit bättre utan sämre, så jag tror ju inte riktigt på att denna open ska hjälpa...
men det märker vi då.
nu e det sängen för mig men nu vet ni lite om hur de gick iaf =)
Nattinatt alla <3
Hej hej Linda !
Jag följer dig på bloggen och snart i teve. Jag skrev till dig på fb för ett litet tag sen och du svarade mig. Minns inte vad det handlade om längre.Men tack för att du tog dig tid att svara. Men du, om du ska göra en ny op om några veckor, borde du då inte få näringsdropp så att du hinner bygga upp lite kraft ett tag innan ?
Jag tänker på dig hela tiden och känner att du verkligen jobbar i motljus och uppförsbacke.'Mina föräldrar bor utanför Lidköping och bägge har hamnat på sjukhus i Skövde ett par ggr. Och jag kan bara bekräfta bilden jag har av bemötandet. Min mammas urinblåsa förstörde dom ( satte inte kateter under en op, och hon fick inte komma upp å gå på toa på över ett dygn + dropp på det ) så efter det kunde min mamma inte hålla sig utan läcke, för att urinblåsan tänjdes ut så mycket och kan inte dra ihop sig tillräckligt. På sjukhuset blånekar dom till att min mamma bad om att få hjälp att komma på toa. Både IVA och avdelningen. Jävla skitsjukhus. Nu har min mamma en permanent kateter, det hade inte behöv vara så.Din kommande op är väl inte där ?
Jag tycker du kan släppa in de dåliga kommentarerna också, så ska du få se på ett jävla liv !! Vi är många som skulle sopa banan med dom som säger att du får skylla dig själv.
Kul att din mamma är finsk, min också ( och jag )
Det som jag finner helt överjävligt när det gäller din situation är att de inte tagit tag i den och på allvar försökt åtgärda dina komplikationer.
Verkar ju bara slussa runt dig överallt fram till nu. Tur Kalla Fakta kan ha gjort nytta på det viset iaf.
Ska själv opas den 24 mars och ber till Gud att allt ska gå bra, men kommer av den anledningen inte våga titta på Kalla Fakta, eftersom jag vet att du är en av dem som råkat riktigt illa ut.
Hoppas du får hjälp och mår bättre snart.
Kram.
Synd att det tagit så lång tid innan du fått svar på vad som var fel. Har själv mött läkare som tar allt som psykiska problem om man har haft dessa problem förr. Men av kirurgerna upplevde jag verkligen inte att de var så. Men däremot av läkare på vårdcentralen och speciellt på intensiven av sköterskerna. Fick en panikattack på intensiven. Vilket jag aldrig haft i hela mitt liv tidigare men situationen på intensiven var så hemskt. Jag vet att de stod en sköterska bakom mig för de tillkallade läkare men hon kom inte fram och pratade med mig eller nåt sådant utan satt bara där och sa inget. Om det är nåt jag inte klarar av är att de går människor bakom mig. På intensiven låg jag i 24 timmar och det sprang människor bakom mig hela tiden. OCh jag låg bakom en skjutvägg för att det var karlar på andra sidan som jag inte kunde se bara höra prata. SÅ i 24 timmar hörde jag folk prata, springa och skratta men jag såg inte en människa. Förutom den minuten som jag skulle stå upp. Så fort jag somnade så vaknade jag av att jag drömde att jag drack vatten och jag fick ju inte dricka vatten. Eller så vaknade jag av att den där jäkla apparaten pep. Jag har varit med om mycket hemskt men dygnet på intensiven var det värsta jag varit med om.
Sen angående psykiska sjukdomar och GBP operation så förstår jag att den operationen kan ses som en utväg för många människor. Men det är ju inte det, det är hård kamp även efter. Och jag har sett på nära håll hur de har gått på tok. Men jag är ett exempel på att de kan fungera alldeles utmärkt efter en GBP och har historia av psykisk ohälsa. Nu tror jag nog aldrig att de på kirurgen har sett någon gråta så mycket som jag gjorde både på intensiven och på avdelningen. Men efter tiden på sjukhuset har det gått hur bra som helst. Även om det är jobbigt att inte kunna äta så som förr. Men det var jag ju förbered på oxå. Och angående situationen på intensiven hade de avhjälpts av att inte sätta upp en skjutdörr så att jag inte såg en människa på ett dygn. Men oxå av lite mer medmänsklighet men jag vet ju inte hur situationen såg ut på annat håll på intensiven. Det kan ju varit många människor som krävde deras uppmärksamhet just det dygnet.
