trasdockanlinda

Funderar och funderar men inte blir jag klokare för det.
Återigen stannar tankarna på om det är så här resten av livet ska vara? 5år snart så jag antar att det blir 5 ytterligare.
Ser ingen framtid eller ljusning och jag hatar det.
Har fått intyget av min psykolog där hon skriver om sin utvärdering ang om jag skulle ha haft en ätstörning, jag ska dela det intyget med er i nästa inlägg.
Sen skulle psykologen prata med vct läkaren för att se vad vi ska hitta på för inget i livet fungerar så länge de somatiska problemen finns.
Hon precis som jag anser att vården ska ta sitt ansvar vilket dom inte alls har gort under åren.
Samma gäller de bemötandet man fått av olika personal inom vården och det som sgs är att jag ska kontakta patientnämden, men jag har ingen sån ork, men kanske i framtiden.
Som alla andra dagar försökte jag äta igår först lite potatisgratäng, sen på kvällen smörgås, men inget fick jag behålla.
Det skumma är att jag får aldrig kvälning/ulkning utan jag bara gapar och det kommer upp, inte ngr fingrar i halsen eller liknande utan jag böjer mig över toa, gapar och de kommer, så sjukt verkligen =(
Jag hatar att kräkas oxå så det slutar med tårar efter varje gång.
Jag är less på det, min kropp är less på det och framförallt är familjen less på det.
Blodtrycksfallen är så vidriga och efter var gång jag ställer mig upp får jag hålla mig i för det svartnar och tar en stund innan allt är okej igen, och jag upplever det så otäckt =(
Trodde ju att saker och ting skulle bli så mkt bättre nu när jag får järn i dropp en gång i veckan samtidigt som jag fortsättningsvis får b12 spruta var 14dag, men det är nada skillnad.
Ne nu ska jag ta tag i sysslorna för att senare återkomma med min utvärdering ang ätstörning.
Ha en toppen dag där ute...