Mötet med Psykiatern och Psykologen avklarat.
Så nu har vi haft möte, jag mamma och min psykolog och min psykiater.
Dom tycker precis som vi att det är helt fel hur vården agerat när det gäller den somatiska biten.
Men ett nytt läkarutlåtande till Fk ska han skriva, så sen är det bara att hoppas på att Fk godkänner ansökan, får jag avslag igen då går jag in i väggen och bryter ihop totalt för jag orkar verkligen inte slåss mot dom mer.
sen tyckte psykiatern att mamma skulle kontakta patientnämnden för att få vägledning (vet att ni oxå sagt det massa gånger, men jag har inte haft den orken).
Sen tyckte han att det inte va någon ide att hänga upp sig på kss när deras intresse ändå är noll, utan det är dags att vidga vyerna och jag förstår ju tanken men det är inte så himla lätt.
Han menade på att man ska inte stirra sig blind på alla dörrar som är stängda utan man ska även se dom som är öppna...
Men som sagt när man lever mitt i detta är det så lätt för alla iblandade att bli hemma blinda och inte tänka alls...
Men vi får se en första mail kontakt med patientnämnden är gjord iaf så nu kan vi bara vänta på att dom ska ringa upp...
Återkommer om det...
Jo sen fråga mamma psykiatern hur länge kroppen kommer att orka, han sa att den orkar rätt mkt och att den har vant sig sakta att leva på detta sätt sen är det tydligenn så att kvinnokroppen orkar betydligt mer än mannens, så än behövde hon inte va orolig att jag inte skulle komma upp på morgonen (hon fasar ju för att jag en natt ska dö i sömnen)
Dom tycker precis som vi att det är helt fel hur vården agerat när det gäller den somatiska biten.
Men ett nytt läkarutlåtande till Fk ska han skriva, så sen är det bara att hoppas på att Fk godkänner ansökan, får jag avslag igen då går jag in i väggen och bryter ihop totalt för jag orkar verkligen inte slåss mot dom mer.
sen tyckte psykiatern att mamma skulle kontakta patientnämnden för att få vägledning (vet att ni oxå sagt det massa gånger, men jag har inte haft den orken).
Sen tyckte han att det inte va någon ide att hänga upp sig på kss när deras intresse ändå är noll, utan det är dags att vidga vyerna och jag förstår ju tanken men det är inte så himla lätt.
Han menade på att man ska inte stirra sig blind på alla dörrar som är stängda utan man ska även se dom som är öppna...
Men som sagt när man lever mitt i detta är det så lätt för alla iblandade att bli hemma blinda och inte tänka alls...
Men vi får se en första mail kontakt med patientnämnden är gjord iaf så nu kan vi bara vänta på att dom ska ringa upp...
Återkommer om det...
Jo sen fråga mamma psykiatern hur länge kroppen kommer att orka, han sa att den orkar rätt mkt och att den har vant sig sakta att leva på detta sätt sen är det tydligenn så att kvinnokroppen orkar betydligt mer än mannens, så än behövde hon inte va orolig att jag inte skulle komma upp på morgonen (hon fasar ju för att jag en natt ska dö i sömnen)
Kommentarer
Trackback
