Sprida bloggen...
Återigen jag vet att jag inte är någon, men hoppas och tror att jag kan vara till hjälp åt någon därute.
Det ända jag vet med säkerhet är att när mina problem började och jag sökte som en idiot på internet efter likasinnade där ute och inte hittade någon mer som hade det som jag, kände jag mig så ensam och jag hade gjort vad som helst för att då hitta någon mer...
Förstå mig rätt för jag har aldrig önskat någon detta helvete som jag lever i men just att få veta att det fanns fler hade betytt så oerhört mkt och jag hade då inte känt som om det bara va mig det var fel på..
Och Kirurgerna som sa utan att ens träffa mig att mina problem måste ha varit psykiskt gjorde ju mig knäckt, jag tänkte att nu va det nog dax för mig att bli inspärrad på riktigt, för om man hittade på i sitt huvud att man mådde så här, att man med psyket framkalla kräkningarna och smärtorna ja då va det på riktigt dags att bli inlåst på en slutenanstalt...
Men efter varje operation då jag fått bekräftat att det funnits så mkt fel började jag nog sakta inse att det kanske inte va så som dom sagt hela tiden.
Och efter jag va med på kallafakta och lokal nyheterna och folk börjar skriva till mig om deras historia, om deras problematik insåg jag att jag va ju inte ensam.
Kommer så väl ihåg första mailet från min Lisa, det va så skrämmande och ledsamt för hennes ord hennes liv, det kunde lika gärna varit jag själv som skrivit det mailet.
Och äntligen insåg jag att jag va inte ensam och ju längre tiden gick ju fler skrev om deras livsöden...
Kirurgerna, sjukhus personal som under åren menat på att det va ju bara jag, aldrig att dom pratade om någon annan som hade liknande problem, nej förstår ni det va bara jag och därför måste det va psykiskt, så sjukt.
Idag flera år senare sitter jag här utan hjälp, "min" Lisa har heller inte blivit bättre och hjälpen lyser med sin frånvaro för henne oxå.
Men det är inte bara vi.... många har skrivit och oavsett om dom har det som jag eller om dom har mindre eller mer problem så är det dock baksidan av gbp operationerna...
Ju fler dom opererar ju fler komplikationer och problem visar sig.
Det tragiska är att trots det så fortsätter dom operera på löpande band, mer och mer...
Och dom som får sina liv förstörda, dom får ingen hjälp utan sjukvården blundar för dom patienterna det är precis som om att det dom inte ser det finns inte =(
Vi är inte värda ett skit i deras ögon...
Det pratas inte om dom misslyckade operationerna utan allt ska bara låta bra, kanske om dom berättade lite om vilka komplikationer som kan komma så kanske inte människor ser så lätt på dessa operationer.
Kanske då tänker man till länge och noga innan man beslutar sig för en sån stor operation.
För hur det än är och oavsett var eller av vem man blir opererad av så kan man va den som drar nitlotten och då har du spelat ett högt spel med livet som insats...
Denna operation ska inte vara ett lätt val denna operation ska vara ditt sista val.
Så sprid gärna denna blogg vidare, prata om den, länka den på din egen blogg/hemsida...
Jag håller verkligen med dig! Jag har varit opad i 4 månader och har inga komplikationer alls, men det är ändå svårt! Jag känner mig ibland rädd för framtiden, undrar om jag kommer må så här pass bra. Jag tänkte inte på att detta är resten av livet utan var så fokuserad på viktnedgången. Nu har jag endast gått ner 15 kg sedan open, så känns som det inte var värt det alls. Jag kommer aldrig bli normalviktig men kommer ändå vara tvungen att leva med min opererade mage i resten av mitt liv. Jag kan förstå dom som opar sig utan att tänka så mycket för man kan inte föreställa sig hur livet efter op blir. Även om man är komplikationsfri så är det svårt, så kan inte ens föreställa mig hur det är för alla dom som drabbas av komplikationer.
Hej. De är jättetråkigt att du mår dåligt o jag hoppas att du får hjälp med att må bättre.
Jag kan inte nog säga hur ledsen jag är för din skull, men de är tyvärr så med alla operationer att man måste vara införstådd med alla risker o vilken utgång de kan föra med sig.
Vi får inte glömma alla dom som har blivit hjälpta med sin svåra fetma, diabetes osv.
De vi oxo får veta Innan vi blir lämpliga för en operation är att psyket måste man jobba med för att de är en sån enorm omställning i ens liv.
Man måste lägga om hela livet som man har levt på fel sätt eller vad de nu kan bero på ..
De är jättesvårt för man minskar i vikt en del rasar o andra får kämpa som bara den. Jag är den som måste kämpa för varje hg,, MEN de är oxo resten av mitt liv som jag har på mig. De är de valet jag gjorde när jag bestämde mig för att opas.
Med psyket kan man ställa till en massa elände, så jag förstår vad din läkare menar... De är inte sagt att jag säger desamma, men tyvärr är psyket väldigt starkt o har ofta en egen vilja.
Jag tycker inte att du ska nöja dig med läkarens "beslut" utan söka nån annan.
De gäller att kämpa hela tiden. En gång en missbrukare,,, alltid en missbrukare. Sen kan man ta sig ifrån sitt/sina missbruk på olika sätt som vi har gjort med hjälp av operation.
Utan min operation hade jag inte velat leva vidare o då hade jag inte heller fått vara med min älskade son o mitt älskade lilla troll,, ja mitt barnbarn.
Idag kan jag leka med honom utan några problem o de är jag så tacksam för.
Kanske skulle du prata med en psykolog för att få hjälp från nåt håll. De är ingen dum ide eller nåt elakt menat.
Lycka till. Kram ♥
Jag vill bara säga att jag vet att de kan gå väldigt illa oxo...
Jag känner en som låg inne i 2 år o han pendlade mellan liv o död pga att läkaren slarvade när han sa att de va nåt fel i magen efter själva op.
De är inte alla som är nöjda.. Många är chockade o är inte beredda på den omställningen som faktiskt sker.. Därför menade jag att psyket kan spela oss ett spratt många gånger, inte bara med den här operationen utan när de gäller allt.
Innan vi blir opade så får vi veta riskerna som finns, eller som kan uppstå.. De är så med alla operationer.
De är likadant när de gäller "hänget" som blir de är inte alla som tar reda på vad som gäller efter operationen... De är oxo en viktig bit att ta reda på så man inte står där o tror att man får allt fixat.
