God kväll alla där ute...

Blir så rörd över era kommentarer, era råd och ideer.
Ni får mig att inse att trots att jag inte är någon, utan bara jag, så kanske jag oxå är värd att ha ett liv en framtid?
Jag har den sista tiden varit riktigt paff över hur många som faktiskt läser och följer min skit resa genom livet, där jag gång på gång faller längre och längre ner.
Ni är med mig i kampen om ett värdigt liv, kampen om en strid mot vården som är helt sinnessjuk, och hade jag inte levt i detta själv hade jag nog haft svårt att tro att det va möjligt att en mäniska blev behandlad på detta sätt.
Jag brukar ju tvivla på mig själv, tvivla på att det kanske inte är så illa ändå utan det är jag som gör det mkt större än vad det är.... men om jag skulle se det från ett annat perspektiv som när ni skriver till mig och berättar era mardrömms historier så är det ju så fel, och om jag tycker så många andra blivit behandlade som skit så varför kan jag inte tycka samma om vårdens bemötande mot mig?
Om jag hade levt ensam utan barn hade min resa slutat för länge sedan, men nu har jag min familj och hur över jävligt livet än kan vara så älskar jag dom och dom behöver mig lika mkt som jag dom <3
I slutändan måste jag ju få vinna kampen om att få vård, eller?

Jag har även slagits mot försäkringskassan i snart 2år, överklagan på överklagan och det svar jag får hela tiden är avslag! Dom anser att jag ska jobba.
Ibland undrar jag om dom själva inser hur otroligt korkat det låter?
Hur ska jag klara av att jobba? Jag förstår inte hur det ska vara fysiskt möjligt?
Dom anser iaf att jag ska jobba vilket innebär att jag får ingen sjukpenning så då kan ni ju tänka er hur fattigt det är här, och jag är inte en person som är bortskämd vare sig med pengar eller matriella ting, man har alltid fått vända på varje krona för att förhoppningsvis få det att fungera månad till månad, men helt ärligt så är det jätte tufft...
Och detta med min blogg har ju blivit en viktig del i mitt liv, bolla tankar och ideer med er.
Ni får mig att orka fortsätta när jag tvivlar på mig själv.
Jag vill verkligen ha en liten rosa mini pc, en egen blogg dator som jag kan ha med om det blir aktuellt med inläggning på ett sjukhus och allt sånt.
Men vi har inte råd, knappt så jag vågar drömma om det ens.
Mina barn är dom bästa jag sa idag till min make att jag så gärna vill ha en rosa mini pc då säger barnen att dom kan leta pant m.m och hjälpa till, mina go ungar det, fast givetvis behöver dom inte det, men dom har sina gulliga omtänksamma ideer mina godingar.
Ni är några stycken som tycker jag ska ta hjälp av er läsare att få ihop bidrag till en dator, och som någon skrev: alla bäckar små... och de e ju sant =)
Så jag funderade ni som tror att det skulle fungera att få igång en insamling till en bloggdator kan ju kommentera detta inlägg så får man se om de ens är någon ide...

Nu är det sängen för en trasdocka som mig.
Nattinatt alla <3

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag är absolut på...

2012-01-26 @ 21:42:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Totalt

Denna månad

Denna vecka

Idag

Online
RSS 2.0