trasdockanlinda

Jag orkar inte mer, jag gör verkligen inte det.
Var ska jag ta vägen och vem ska orka åt mig?
Vill bara gråta, tycker så förbannat synd om mig själv just nu.
Så hungrig hela tiden och törstig.
Isglassarna är nu slut och dom va ju mitt största vätske intag ju, dom finns inte att köpa i tibro utan då måste man ta sig in till skövde, suck suck suck.
Och utan bil är det omständigt och det blir så dyrt att åka buss, åååå vill vara skrika och gråta.
Har ni känt den där riktiga paniken någon gång?
Så känner jag nu!!
Jag vill verkligen ha hjälp och jag vill ha hjälp nu innan det är för sent.
Är orolig för om mina organ tar stryk av näringsbristen, och dom låga värdena gör ju inte det bättre.
Sen kommer paniken igen, jag kommer inte få någon hjälp utan jag kommer få ha det så här och sen kommer jag dö... känns det som en ljus framtid nej de gör ju inte det.
Att det ska vara så svårt att bli hjälpt, jag hatar att man saknar all kunskap som kirurger/läkare besitter för det bästa hade varit om man kunde vårda sig själv.
Helt sjukt här sitter jag med min hunger, med mina smärtor och sakta inser jag att detta verkar vara mitt öde, detta är min verklighet, mitt helvete...

Nej nu går jag och lägger mig och får hoppas jag vaknar med en gnutta energi och en uns jävlar anamma...
Nattnatt