Mina barn, min familj <3

Hur det än är så har jag nog världens bästa goaste barn, och jag kan nog inte älska dom mer än vad jag redan gör.
Trotts näringsbrist och kräkningar så har jag haft en helt okej dag med min familj.
Vi har ritat, kollat film, umgåtts och jag har insett hur lyckligt lottad jag är.
Önskar så att jag kunde skona dom från mitt mående min kropp, att dom skulle slippa se när jag har ont, jag försöker dölja för dom när det är dags att kräkas, men dom vet ändå.
Jag hoppas så både för min skull men framförallt för mina barns skull att hjälpen ska finnas därute någonstans.
Så jag kan bli hel igen, så pusselbitarna faller på plats...
Jag kan ju inte sluta hoppas, det går ju inte... för den dagen jag slutar hoppas då finns det inget kvar....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Totalt

Denna månad

Denna vecka

Idag

Online
RSS 2.0