Saknar...
Det får en att inse hur plötsligt allt bara kan sopas bort under fötterna på en.... Och man står ensam kvar
Hej Linda!
Minns du mig? Jag kontaktade dig på facebook i höstas då jag hade hittat din blogg och läst om ditt öde. Jag var ifrån Tibro. Såg dig i tidningen igår och letade upp din blogg igen och det gör mig så ledsen att du fortfarande mår så dåligt och att du fortfarande går ned i vikt.
Det är lätt att säga att du ska strunta i de elaka kommentarerna, men när det väl kommer till kritan är inte det så lätt. Sug åt dig de peppande kommentarerna! Lyssna mer på dem än på det som trycker ned dig.
Ville bara säga det och skicka en stor varm styrkekram!
Kram Rebecca - vars förra kommentar skickades innan jag var klar så den kan du radera...
Tänker....på dej!
Vad hände med Lisa då? Din artikel går inte att läsa på nätet väl? Hittar inte den på expressens hemsida och köpte aldrig tidningen igår. Kan du länka eller lägga upp den på nåt vis så man får läsa?....
Du är inte ensam.. även om jag har svårt att förstå så förstår jag du lever ett liv i helvetet men lever för dina barn o familj. tur jag fixk jasmine. har annars baea daniel sim närsma vän o jag behöver en riktig väb. ända ja litar på är du o önskae vi kunde göea allt ihop. ikea ullared kryssnibgar festa bio. hae ingen sån vön. försyår du inte lan. inte
nu. me
b jag älskar ia
f dig så o vill aldrig förlora dig igen <3 pus
S o kram
