Tankar...
Det va så tufft för när man är svag och mår som jag gör suger man åt sig det negativa som en svamp men inte tar till sig det som är bra på samma sätt.
Nu efter igår har det sagt "poff" och antalet läsare på min blogg har mer än dubblats, inte för att jag kan förstå hur någon vill följa min "gnäll" blogg för just nu är det vad den går ut på, att gnälla...
Jag är rädd att snart kommer alla dom där elaka kommentarerna som jag fått höra så många gånger innan:
* skyll dig själv när du är så fåfängd
Jag var inte alls fåfängd, jag ville bara inte dö av fettma, jag ville förlänga mitt liv, få ett värdigt liv.
* du valde själv att lägga dig under kniven
Absolut jag valde själv att lägga mig på operationsbordet, men jag valde inte att dö av svält.
* du kan inte vara så dålig som du säger då hade du sökt mer vård!
Nej jag är nog ännu sämre än vad jag berättar, men lider man av svår agorafobi och panikångest och sen att man är så svag som man är så finns inte orken att slåss för sin rätt till vård, och lika väl som dom sagt förut att vi avvaktar så kan jag lika gärna avvakta hemma med min familj.
* ändra din attityd mot KSS.
Jag kan ärligt säga att jag har aldrig varit otrevlig mot personalen på KSS, aldrig.
Mina nära och kära kan ha varit det absolut med full förståelse, men jag har aldrig orkat det.
Jag har däremot skrivit om hur dom behandlat mig, det har jag skrivit på min blogg, men jag har heller ALDRIG skrivit ut deras namn!!
Sen att det finns den del av vårdpersonalen som enligt en sköterska ska ha "tagit illa vid sig" av min blogg får stå för dom, jag är bara ärlig.
Det finns så mkt att skriva om vad jag fått höra efter min medverkan på tv, men orkar inte skriva allt det.
Min blogg är helt frivillig och ingen måste läsa den, så har du bara elakheter att skriva kan du lika gärna sluta läsa nu!
Om jag återigen får en massa skit har jag bestämt att ta bort kommentar funktionen för jag orkar verkligen inte.
Tog bort facebook för ett tag sedan för folk va inte kloka =( men jag hoppas på att kunna ha kvar bloggen, den ger mig mkt och den avlastar mina nära då jag kan bolla tankar med er i stället...
Hej! jag vill bara säga att ditt öde har berört mig djupt. Jag vet att du inte överdriver, jag känner din ångest. Vet inte varför jag vill skriva detta men jag vet hur det är att ha bottenlös ångest och depression. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att dessutom bli så kränkt som du blivit. Toppat med värken så förstår jag inte hur någon skulle orka. Jag skäms nästan över att vara människa när du skriver att du fått så mycket negativ feedback efter din medverkan i uppdrag granskning. Finns det ingen medkänsla undrar jag? Jag tycker att det är bra att du har en blogg att gnälla i. Det är löjligt av folk att skriva att du oxå ska se lite ljuspunkter här och där, självklart älskar man sina barn och uppskattar sin man men kanske sörjer att inte kunna delta aktivt i deras liv. Jag vill bara säga att du finns i mina tankar.
Förstår inte vad folk får ut av att vara elaka mot andra människor! Jag hittade till din blogg för några dagar sen, och nu är jag inne flera gånger om dagen och läser.
Det är så tragiskt att det blivit så här för dig.. Och det är lika hemskt att du inte får någon hjälp! Vart ligger problemet liksom, är det folk som är för fega för att erkänna att det blivit fel och som sen inte stått sitt kast ?
Jag har inte läst någonting i tidningen eller sett på tv, så är inte så insatt i hela din historia.
Men jag hoppas, att hjälpen och räddningen kommer snart för dig! Det hoppas jag, av hela mitt hjärta.
Kram Marie
Hejsan!
Har läst lite hit och dit på din blogg. Du skriver bra! Jag Har genomgått en GBP operation, 06 2011 . Jag är lyckligt lottad som har klarat mig utan komplikationer... Tycker du kämpar på bra! Du är duktig!
Kram// Anette
