trasdockanlinda

Tror inte någon av er kan förstå den ångesten man har idag, smärtorna i magen är vidriga och oron enorm...
Ett tag fundera jag på att det kan ju inte bli värre men det kan det ju, jag kan bli hemskickad utan smärtlindring och dropp, så visst fan kan det bli så mkt värre...
Vet inte hur jag ska klara natten och morgonen i morgon... tankarna knäcker mig, och hur mkt jag än försöker kan jag inte få bort dom...
Det handlar om mitt liv, min framtid.
Det är så sjukt mkt som hänger på detta möte... som tex mitt liv.
Va glada över att ni inte är i mina skor, för detta är inte okej, det är inte skoj för fem öre.
Borde kunna meddela er vad som hände senast runt lunch i morgon, så det är bara för er att oxå hålla ut... pust.
Vi är ju några som kommer medverka på mötet och just nu måste jag hoppas, vi alla hoppas annars går vi under totalt, vi kan inte ge upp inte nu..
Håll alla tummar och tår ni bara kan i morgon....



Visst ser jag jävligt pigg och glad ut?