trasdockanlinda

Ångest ångest ångest...
Vetskapen om att sitta i det där lilla rummet med kirurgen i morgon känns så tufft.
Och när man inte har en aning om hur det kommer att gå eller vad som kommer att hända... fy säger jag bara.
Jag behöver ju näringsdropp, det vet vi ju alla.
Hoppas nu bara han oxå tycker det.
Ska ha på mig kläder som framhäver min kropp, det skal jag har kvar.
Och jag hoppas att han inte säger som dom andra kirurgerna att jag enligt statistiken är en lyckad gbp operation, för jag skiter i statistiken, mer misslyckad är det nog svårt att vara om man inte är död förstås...
Nätterna denna vecka har varit extra tuffa, jag har ju dragit ner på smärtlindringen för att den ska räcka längre, jag tog en spruta nu på morgonen och har sen bara en kvar =( och den skulle jag ju verkligen behöva spara tills i morgon då vi ska åka... men vette fan om det kommer att gå...
Hoppas ju på en lite bättre dag än igår, orkar inte spy så mkt som jag gjorde igår =( det knäcker mig mer än ord kan beskriva...
Gud vad jag önskar jag visste om jag får åka hem i morgon eller om han vill lägga in mig...
Skulle kännas så mkt bättre om man visste ngt...
Hoppas ni får en bra dag där ute...
Här händer det inte mkt mer än att jag ska orka mig igenom dagen, Marie-Louise kommer på förmiddags kaffe =) alltid lika trevligt att få ventilera med henne bolla tankar och ideer =)