trasdockanlinda

Googla på mig själv och hittade att mkt folk hade lagt ut mig i sina bloggar, om min historia och min resa.

Och visst det är helt okej, alltså allt är väl helt okej men jag tycker det är så jobbigt att läsa allt negativt som skrivs om mig =(

Folk menar på att jag ska skylla mig själv för hur det än är så får man veta om komplikationerna, men jag visste INTE om att det kunde gå så här illa!!

Detta fanns inte i min värld och även om jag va riktigt påläst så hade jag aldrig läst om någon som det gått så här illa för.

Många är fortfarande upprörda för att kallafakta visade den negativa sidan mer än den positiva, men grejen va ju den att man hörde ju aldrig om det dåliga, det va bara det posetiva som lades fram i media och nu när det talades om det som inte va bra fick folk spel...

Alla vet om de lyckade operationerna och det görs "reklam" för hur bra gbp operationerna är, och vilket toppen liv du får efter och allt det som misslyckats sopas undan...

Jag känner mig som en som sopats under mattan, trampats på och ignorerats allt för länge och pga det har jag oxå förlorat så mkt under åren, så mkt jag aldrig kommer kunna få tillbaka, önskar man kunde spola tillbaka tiden göra så mkt annorlunda.

Men det är borta nu och dom säger att man inte ska gråta för det som varit utan se framåt i stället, men hur lätt är det när man har förlorat så mkt som jag har? Det funkar ju inte så, inte för mig iaf.

Det handlar om saker jag förlorat dagligen i så många år men även sånt jag förlorat pga mina beslut, mina felaktiga beslut jag tagit under perioder då jag inte varit mig själv....

Inte konstigt att man är bitter, ledsen och så otroligt arg...

Sitter här i denna trasiga kropp och våndas dagligen, är det ett lyckligt liv? En lyckad operation? Nej och när jag tog beslutet till operationen så gjorde jag inte valet att må så här, jag valde inte att göra en mag op för att gå ner i vikt sen inte längre kunna leva, jag gjorde den för att få ett värdigt liv inte förlora det lilla jag hade.

Det är så fuck´t up det bara kan bli.

 

Och min högsta önskan är att få börja leva igen, ha ett liv, ett värdigt liv..

Undrar om jag någonsin får det medans jag är vid liv? Hoppet börjar dö ut på riktigt.