Jag vet inte längre....
Nu sitter jag vid datan för första gg på ett tag har ju bloggat via mobilen o det funkar ju bra det oxå.
Jag mår så otroligt dåligt ska ni veta mina kära läsare och alla som sagt att nu kan ju livet inte bli sämre men vet ni det kunde det..
Jag hade möte med kirurgen igår, jag skulle prata med han ang operationen det talats om men jag inte haft en aning om vad det handlade om och sen även byta slangen till en knapp.
Åååååå det va så mkt som hände den korta stunden och jag kan ärligt säga att jag kan inte skriva allt här i rädsla för att den vårdpersonal på sjukhuset som följer bloggen ska säga detta till min kirurg o han blir grinig o vägrar hjälpa mig, precis som en annan överläkare, kirurg gjorde.
Så jag utelämnar en del just nu iaf så får vi se om jag tuffar på mig o vågar berätta om det sen.
Men mattan drogs under mina fötter och jag rasade ner o denna gång vet jag ärligt inte hur jag tar mig upp...
Jag gråter o gråter när inte mina barn är i närheten och det kommer nog dröja innan jag kan acceptera allt detta..
Jag fick veta att den ficka som gör att jag inte kan äta har jag haft hela tiden, det innebär att dom för drygt 6år sedan hade kunnat få stop på detta men i stället har dom påstått att det varit psykiskt!!!! Var är den ursäkten? ursäkten att dom under alla år misstrott o kränkt =(
Hade jag inte gjort röntgen i gbg med kontrast i mat hade dom inte sett felet än o dom hade fortsatt säga att jag inbilla mig...
Och vet ni? det va inte ens kirurgen som kom med förslaget!!!
utan min PSYKOLOG sa de till han i mars då vi hade möte o jag blev inskriven.
Hur kan en kirurg inte ens komma på en sådan ide själv?
Jag ska anmäla detta för så här får det inte vara att en patient ska lida så under 6år!!!!
Fick oxå veta att jag får lära mig att leva med dom smärtor jag har UTAN smärtlindring så nu har jag inget!!
För det fick man oxå räkna med när man opererar mage/tarm att man kunde få kroniska magsmärtor som han nu sa att det va det jag hade KRONISKA MAGSMÄRTOR.
Det va ingen som sa till mig på info mötet innan min gbp op att detta kunde faktiskt hända, INGEN sa det till mig!
Så nu ska jag överleva med smärtor utan smärtlindring, jag vet inte hur det ska gå och tårarna rann när han sa det för smärtorna är vidriga och dom smärt topparna jag får mer än 10gg om dagen då jag får krypa ihop helst ligga i fosterställning, jag orkar inte detta =(
Sen händer detta...
Jag har ju sagt att jag inte kan äta mat gång på gång under 6år men nu ställde han frågan:
Vad äter du?
jag svarade med att jag åt smörgåsrån o kaffe, godis o fika o oftast fick det stanna.
Han frågar då vad jag äter för MAT??!!!
Va enda in i helvete har han inte lyssnat en enda gång??
Jag svarade då att jag kan ju inte äta mat.
Då sa han:
Jaha nej jag tänkte om du hade klarat dig utan gastrotuben!
Jag höll på att dö, jag trodde nog inte han va alvarlig men de va han och för mig va detta ofattbart.
Jag sa till han som det va att tar du slangen från mig så kommer jag dö, jag kommer svälta ihjäl det är vällingen som håller mig levande!
Jaha okej då får du ha kvar den får jag till svar.
Har han inte förstått??!!
Har han trott jag skoja alla åren som gått?
Har han inte förstått vad röntgen visade?
Sen berätta han riskerna med open...
Då det e så mkt sammanväxter o ärrvävnad är det svårt att komma in man får klippa/skära sig igenom o det är svårt och man har dålig sikt det innebär att dom kan skära sönder organ, mjälten tex men då tar dom bort den om det skulle hända.
Sen kunde dom göra lika på tarmen o då skulle jag få stomipåse!!!
Konvalecenstiden skulle bli längre o tuffare men de sa dom ju vid ett annat tillfälle...
Ja det va en massa annat oxå men jag vill inte ta det nu.
Sen skulle han ju byta slangen mot en knapp.
Då visar det sig att slangen åkt ut en bra bit!!! men så har den ju varit ett bra tag, o jag har ju legat inne för lite mer än en vecka sedan o slangen va lika då men dom sa det va bra!!! va fan tänk om den åkt ut!
För återigen va det knappt ngt vatten i kuffen eller vad fan det heter...
Men jag fick en knapp och den där utväxt grejen som va vid hålet brännde han med ngn sticka får vi se om det blir bättre o förhoppningsvis skulle det inte komma ngt klegg ur hålet mer..
Kan upplysa er att det gör det, det kommer massa så de går igenom kläderna =( och då har jag fått ett förband att ha under som jag byter ofta men det hjälper inte utan läcker ut ändå =(
Ska tillbaka om en vecka för att spola rent o jag tror hon skulle kolla vätske mängden i kuffen då oxå för att se om kroppen tar upp en massa,
Summan av alltihop är att jag gör denna skit operation, känner att jag faktiskt inte har ngt val.
Smärtor kommer ja ha livet ut så jag kan lika gärna göra operationen för jag orkar inte mer, orkar inte med att existera mera...
Operationen sker om 4 eller 6 veckor, ska försöka hitta ngn som aktivt kan gäst blogga då och hålla er uppdaterade dag för dag tills jag orkar blogga själv.
Jag säger bara ÅT HELVETE MED LIVET!!!!!
Kommentarer
Postat av: Johanna
Usch och fy för sjukvården :-( Skickar en masa styrke kramar. Fika nästa vecka?
Postat av: Anonym
Ja dagens sjukvård är under all kritik.
*Skickar ett stort fång med kramar.*
Vi får hålla alla tummar och tår för att denna operation kommer att lyckas! Du är värd ett värdigt liv! Kram!
Postat av: Anne Moijé
Finner inga som helst ord.
Jag känner så fruktansvärt för och med dig Linda.
Man får ju faktiskt välja sjukhus, om jag var du, skulle jag definitivt byta sjukhus. Snälla, gör det.
Det kan ju inte vara möjligt, och heller inte humant, att du ska behöva vara utan smärtlindring.
Kram finaste du.
Postat av: Jenny
Detta är en mardröm! Att det finns sådan inkompetent personal?!
Lider så fruktansvärt med dig! Känns i hela kroppen när man läser detta inlägget. Jag har själv legat i hjärnhinneinflammation i fem veckor och kunde knappt vara med mina barn under den tiden. Fick ställa in två småutflykter osv. Bara den tidengjorde att jag fick ångest alltså! Hatar att vara svag och inte kunna göra vad jag vill. Nu e jag på god väg tillbaks men det gjorde ju inte saken bättre att Försäkringskassan nekade mig ersättning först.
Jag vet att du har lidit så fruktansvärt länge men jag kan till en liten bråkdel förstå hur det känns. Man får panik när det aldrig tar slut!
Håller tummarna för dig med operationen!
Kram!
Trackback
