trasdockanlinda

Så trött och hängig, även fast de händer lite spännande saker runtomkring mig så är allt annat bara så deprimerande.
Varje dag ser lika dan ut och går igentligen ut på att klara sig igenom den.
Nätterna är jobbiga, gör ont att ligga på ett sätt för länge så jag snurrar säkert en miljon gånger och var gång jag ändrar mig så vaknar jag till och då ligger jag där med mina tusen tankar om allt och ingenting och blir inte klokare för det.
Och när jag stiger upp på morgonen, enbart pga att jag måste för helst hade jag legat kvar dagarna igenom, har jag inte en aning om hur dagen kommer att bli, om jag kommer klara den rätt okej så smärtorna inte är så enorma eller om det kommer bli en dag av tårar och hopplöshet?
Jag kan aldrig planera i förväg längre, utan måste ta allt dag för dag då jag aldrig vet hur det ser ut med mig och kroppen =(

Hoppas det blir ngt av alla planer och ideer så man kan få ngt annat att focusera på, kan nog behövas känner jag.

Mitt liv är allt annat än guld och gröna skogar och det har ju alltid varit så, men att livet skulle bli ett rent helvete pga en operation det räknade jag inte med och än idag så många år senare kan jag inte förstå hur det kunde gå så här? Och varför jag aldrig kan få bli bra?

Dom säger att varje motgång gör en stark men i mitt fall är inte det så värst sant...

Nu ska jag försöka blunda, men jag skriver snart igen...

Natt natt