undran..

Jag ligger här med en trasig själ, kroppen är som en riktig trasdocka. Och allt som för andra är normalt och tillhör vardagen är för mig omöjligt... Varje dag gömmer jag mig så tårarna får rinna fritt medans ytterligare en bit hopp om ett värdigt liv dör.. Börjar inse att jag aldrig kommer bli fri, fri från det helvete som så ihärdigt förföljer mig och äter upp mig innifrån. Jag är inte stark, jag är bara jag och hur länge till orkar jag? och när är allt hopp ute?
Eller finns de fortfarande en chans kvar? en chans till en normal tillvaro, en normal kropp och en tillfreds själ...
2013-04-19 @ 21:21:57 Permalink

Kommentarer
Postat av: shadaim12.wordpress.com

Blir ledsen i hela kroppen när jag läser hur du känner dig och hur du har det.
Önskar det fanns något man kunde göra för att du skulle må bra.
Skickar en styrkekram <3

2013-04-19 @ 21:48:27
URL: http://shadaim12.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
Besökare


Totalt

Denna månad

Denna vecka

Idag

Online
RSS 2.0