inget nytt..
Ja ni mina uppdateringar kommer ju inte allt för ofta, men inget nytt händer heller inte.Dagarna går o jag kämpar på med det mesta.. Mat, kroppen, hem o barn.Och gudarna ska veta att det blir inte lättare.På resans väg mot en normalare vardag så stöter jag på det ena hindret efter det andra, och det gör mig inte mer motiverad att kämpa vidare. Hindren är ju inte av minsta sort heller, kanske därför man varje gång verkligen inser hur liten man är och hur lite man klarar utan hjälp från nära, från sjukvård o från myndigheterna.Som ensam, som bara jag är jag fruktansvärt liten och näst intill obefintlig..Ofta undrar jag om jag har ngt värde över huvudtaget längre, om jag betyder något alls..Jag tvivlar på det mesta, men mest på mig själv förstås, mitt eget värde och min rätt att existera men även min rätt att bli hjälpt mot något som sjukvården förstört för länge sen men fortfarande inte åtgärdat, inte lagat, inte heller vill ta sitt ansvar för...Tiden går och jag tror att kroppen bara tar mer stryk hela tiden, men vad vet jag? För uppenbarligen känner jag inte min egen kropp *suck*Återigen...Jag skulle ju få tillbaka mitt liv genom att göra denna operation, men förlorade i stället det jag hade plus så mycket mer...
Kommentarer
Trackback
