trasdockanlinda

Igår va det illa och tårarna bara rann, hade nog gjort vad som hels för att skita i detta och åka hem till min make och mina älskade barn...
Men jag vet oxå att jag måste stanna, inte bara för att jag ska överleva utan för min familjs skull..
Jag behöver bli bra nu, få orken tillbaka.
Så mkt som måste bli ändring på, och nu tänker jag ta i med hårdhanskarna... har även funderat på att skriva öppet här på bloggen vad "ni" håller på med, och i fråga sätta erat beteende, och se om ni ens har mage att svara och kommentera, stå för vad ni gör! men ni kan ju aldrig se era egna fel och brister och det är så tragiskt, det som är det värsta är att ni verkar ha någon sjuk bild av att det är okej att knäcka ett barn psykiskt på riktigt...
Nej nu är dte dags för mig att sträcka på mig och ta tag i detta, berätta för myndigheterna och skola vad som händer om ni inte själva tänker lägga av... men det märks snart, och jag som sagt vet att ni läser för varje ip adress loggas så man kan tyvärr inte läsa min blogg anonymt.
Jag har redan kontaktat lite folk ang detta enorma som händer och nu vet jag hur jag ska göra, så har det inte blivit bättre när jag kommer hem, då ska jag se till att det snarast blir bra...
För detta fungerar inte mer nu.