trasdockanlinda

Min frånvaro beror på andra saker än mig o min kropp denna gång.
Det händer saker i min familj som är jobbiga och jag vet inte riktigt var jag ska vända mig för att få hjälpen som behövs.
Min själ gråter och jag är så maktlös.....

GE MIG MITT LIV TILLBAKA!!!
Jag är så less på detta nu och orken börjar sina..
Alla, eller nästan alla mår så fruktansvärt bra efter sina operationer, okej fine, men jag gör ju inte det..
Ser ni mig kasta skit på er som mår bra, NEJ för jag är så glad för eran skull att ni slipper detta helvete jag får kalla mitt liv..
Jag vill inte mer, vill inte ha smärtorna, vill inte gå ner mer i vikt, vill ju för fan få leva oxå...
Jag är som en 90årig kärring o klarar inget..
Ni säger att om man vill ha hjälp får man den men de e ren jävla bullshit ska ni veta, för jag får ingen hjälp, det enda dom säger är att jag ska ge det tid!! vad e det för jävla idiotier?
Jag har gett det tid, många år till och med, men jag blir sämre o när ska man ta sitt ansvar o ge patienter den vård som behövs, eller ska dom helt enkelt vänta tills jag dör o då säga oj vi gjorde ett misstag men alla kan fela??

Känns som om jag står vid ett vägskäl just nu...
Ena vägen fortsätter som den gör, medans den andra vägen går till nangijala...
Vilken väg är rätt?
Följa ens hjärta?
Jag vet inte längre någonting, inget mer än jag blir sämre o sämre....
Kom på mig själv när ja satt på balkongen att jag börja skriva ett brev till min make... i den stunden visste jag inte hur länge min kropp skulle orka o det kändes som om den höll på att ge upp.
Var dag är en enorm kamp mina kära läsare, en kamp jag håller på att förlora...



Visst är man sexig när man ligger på sidan =(
hela höftbenet sticker ut o de finns inte mkt kvar på benen.
Det som hänger neråt är den underbara överskottshuden på magen... blää

Jag ska fortsätta svara på era kommentarer i morgon men nu är jag så trött att ögonen går i kors =P
Nattinatt alla där ute <3

Så ledsen jag känner mig, får bita mig i kinden för att inte låta tårarna komma.
Igentligen vet jag inte varför för jag har ju haft det så här så länge så det e ju inget nytt.
Hungern är ändå fruktansvärd och lika så med smärtorna i mage/tarm.
kanske det är hopplösheten som sköljer över mig då han sa att det är inte säkert det blir bättre, och hopplöseheten att veta att jag ska ha det så här ett tag till.
Sen har vi ju den enorma rädslan att bli opererad på KSS, och nu handlar det inte bara om mig utan deras bemötande mot patienter och ibland känns det inte som om dom har kompitensen till dom operationer dom gör..
Och att vara så beroende som man är när man är ny opererad och personalen oftast varit så vidriga o elaka...
Kommer ihåg när jag gjorde min gbp och efter open när jag efter ett tag vart lite bättre o hamnade på avd så va dom inge trevliga alls =( mamma va så arg för jag berättade för henne och hon såg ju själv, så hennes finska temprament kom fram o hon jagade rätt på alla o skrev ner deras namn haha...
Och en annan gång när jag låg på samma avd efter en op så hamnade jag i en stor sal, och på övregastro avd ligger de många gammla då va det en kvinna mittemot som ringde på personal för hon behövde hjälp till att gå på toa, deras svar va att det hann dom inte nu o det fick ju hon förstå så dom gav henne ett bäcken istället!!!! Tyckte så synd om henne =( o eftersom jag va rätt ny opad kunde jag inte hjälpa henne, usch vad jag mådde dåligt...
Sen är det ju allt folk skrivit o berättat för mig om just KSS deras historier om hur dom blivit bemötta och hur behandlingen varit =( fyy...
Och som jag skrivit innan Underbara Lisa som inte fått hjälp utan dom bara skickat hem henne hela tiden och om hon inte hade lyckats söka sig till en annan akutmottagning hade hon med störst sannolikhet inte levt idag =(
Detta får mig INTE att känna mig trygg och iom allt detta ökar ju då givetvis min ångest o allt vad det innebär.
Tyvärr har jag inte den möjligheten att jag kan åka till ett annt sjukhus pga olika problematiker jag har =( och ingen av oss i fam har ju bil =( sen att vara ensam på ett sjukhus långt bort det fixar jag inte för om det är ngt när jag är på KSS är det inte så svårt att få dit ngn.
Men hur det än må vara så har jag bestämt mig att allt som hänt både med mig och med andra patienter, och alla som blivit kränkta o inte trodda på, behöver få fram sin rätt till en rättvis vård med ett bra bemötande utan kränkningar.
Så anmälan ska göras det ska ni veta, och jag hoppas att ni som upplevt olika negativa saker spelar ingen roll om ni tycker dom är små så är det ju ändå fel, så ni får gärna kontakta mig för ju fler namn som anmäler ju mer måste ngt hända..
För det får ju INTE gå till så här!
Vi är ju beroende av vårat sjukhus och vi ska inte vara rädda eller må dåligt för att vi ska behöva söka vård, nej nu måste de ske en enorm ändring på KSS punkt slut.

Helt seriöst varför finns det inte såna människor här??
Killarna från tv som va här förra veckan vilka härliga mäniskor =)
Mysiga o goa på alla sätt o vis såna vänner vill ju jag ha, men här i "knutby" lyser dom med sin frånvaro, det finns helt enkelt inte... suck..
Haha hade jag vetat om M va singel hade jag tvingat på han en blinddate med min stora syster ;) utseende mässigt skulle dom va perfekta och jag tror att dom kan ha en hel del gemensamt =P
Hahaha ja jag har ju inget liv så jag kan ju sitta o fundera på sånt här ;)
Moahahahaha jag e måttligt uttråkad just nu o ont o hungrig så jag orkar ju heller inget göra trots att det finns miljoner saker att göra i detta hem =(
ne nu ska jag ta kaffe o filosofera vidare................

Vad passar inte bättre som design på bloggen än mat, lite skoj va de ju eller hur =)